gums

Fredag..lördag...söndag..Måndag!! Åh herregud va längesen jag längtade efter en måndag! På måndag bär det av mot varmare breddgrader! sweet lord va gött det ska bli. 

Juldagen, då var den här o snart över :)

Julafton bjöd inte på några större oväntade händelser. Tomten kom, maten levererades i mängder, godis, sött och sprit fanns det med. Likaså julspirit, musik, jultv, fantastiskt sällskap och fina familjen.

 

Så vad låg det under granen? Inget oväntat där heller. MASSOR av paket till barnen, givetsvis. Några paket till oss vuxna. 2/3 var chokladkartongsutbyte mellan vuxna. Hör till.

 

Vi sitter och tittar tillbaks på gårdagen och ler. Det var en himla fin jul. Allt det där väntade hör ju till. Det ska inte vara nytt, el för mkt av det nya alla fall. Fina svägerskan hade fixat en lchf-jansson till mig, henne o hennes make. Mkt gott.

Idag tog svägerskan och jag en promenad genom det vackra landskap som de bor i. Lysvik. Så himla vackert är det. Värmland är sagolikt med sina fantastiska utsikter och skogar. Älskar mitt värmland ja.

 

Åker hem mot ett väry snörrikt Hammarö. Jisses, här har det hänt grejer på ett dygn. Massor av snö var det här. Äntligen är det riktig vinter. (Å snart skiter jag blanka fasen i den.. el tja.. för en vecka i värmen alla fall)

Till vad? Till julafton :) Förväntansfull? Inte ett dugg. Julen är inte direkt en av favorithögtiderna, tyvärr.

Jag vet vad som kommer, hur dagen och kvällen spenderas (i mycket gott sällskap) och känslan när man tryckt i sig för mycket mat/socker/sött. Självförvållat, absolut. Säger inte ngt om det.

Däremot har jag dunderstora förväntningar på 2013. Ja, förväntningar.. men ödet vill säkert annolunda. Det vore liksom inte första gången.

 

Ok, nu tillkännager jag en sak. Här och nu, och hoppas att ödet är på vår sida för en gångs skull. Vi ska ut o resa. Yej!

Ja, på riktigt. Till Kanarieöarna på nyårsafton 1 vecka. Fantastsiskt.

Ska blir sjukt skönt o det är vår tur nu att få resa bort. Vara glada, friska och få njuta av värme och ledighet tillsammans.

Vi har alla papper, pass o piller i ordning. Resväskorna står redo för att packas. Skjuts till flygplatsen löst. Husvakt löst. Och semesterledighetsansökan inlämnad. Längtar. Som fan.

 

Utan att säga för mycket, jag vet inte ja. Hm. Jag har blivit ombedd att sträcka ut en hand för den goda sakens skull i ett speciellt sammanhang kan man säga. Men jag vet inte hur jag ska göra. Vill jag det? Varför skulle jag vilja det när omständigheterna sett ut som de gjort? Det är mycket som präglar detta beslut och jag bestämmer mig härmed för att ta en rejäl funderare fram till slutet av nästa vecka. Jag känner att det är många plus på plus-sidan, men också många minus på minus-sidan. Hm. Hoppas att funderaren kan få mig på rätt köl, för hur det än är.. det är bara jag som ta ta beslut om det här.

Jao. Jädra knäckhelvete som tar sjukt lång tid så jag tappar lust till allt annat :( "Knäckbräck, när du inte vill stå o kladda med små formar som knäcken ändå sitter som gjuten i.." bajs. Knäckbräck tog evigheter att göra. Kanske har ngt med grytan att göra..vad är en extra tjockbottnad gryta liksom? What is the difference mellan en vanlig o en sånnadära annan=? Upplysning Tack. Gjutjärn vet jag vad det är.. är det de som de menar eller??

 

Tänkte ge mig på skumtomtefudge också. Skiter heligt i det ikväll. Kanske imorgon, kanske inte. Skumtomtar är lite heliga you know.

 

Facksnack, kan kort o gott konstatera att det är bra att vara med i facket. Himla bra.

Kom ett brev på posten fr dr Åsa igår. Ett intyg som säger att Flis MÅSTE ha sin medicin med sig på flygplanet. Inget speciellt med det kanske om det inte vore för det faktum att hon skrev en liten post-it lapp med några värmande ord.

Detta med förebyggande vattkoppsmedicin behöver F egenligen inte få numera, men bara för att vi äntligen ska få ut o resa så gör dr Å ett big time undantag bara för oss. Tack <3

En sak är säker. Magsjuka är djävulens påfund. For real. 

Natt till måndag började Flis kräkas, big time. Hela natten o fram på förmiddagen på måndagen.. sweet.

ByggareBob löste av mig på eftermiddagen så jag kunde ge mig ut o fixa lite klappar. Tur var väl det, för natt till tisdag så var det min tur. Herregud som jag kräktes. Minst 1gång/timme fr midnatt till tidig morgon. Blä.

Så igår var det 2 st trötta bönor som låg i varsin ände av soffan o var mer döda än levande. Mat? Noo, dricka? Nooo...

Jag skulle inte tro det va.

 

Idag mår Flis o jag bättre. Jag har fått i mig kaffe *lycka* o huvudvärken har äntligen gett med sig. Beroende av kaffe? Ja.

Nu är vi i karantän kan man säga- 48-timmar efter senaste kräken/lösbajjan så SKA man hålla sig hemma. Så det gör vi. Flis åter till skola imorgon och jag till jobb på fredag. Slowly getting back to life...tror vi alla fall.

När jag o vi äntligen får ha lite bra så toppas det alltid med ngt dåligt. WTF??

Det bra: En underbar minihelg i Göteborg hos Ballerina som överraskades totalt på lördag em. Gos med underbara guddottern och en härlig roadtripp med buss tillsammans med Flis.

Det dåliga: Magsjuka hos Flis som bröt ut inatt, sömn? Nja.. itne hos nån av oss faktiskt.

Skolan ringer på måndagmorgon o berättar.. tja.. nu är det vattkoppor igen då. KUL!

Detta innebär i vårt fall att vi måste ge F medicin, annars ligger den analkande resan på nyårsafton väry i farozonen.

 

Så nu är jag asbitter o tänker faktiskt slänga ur mig en förbannelse mot alla föräldrar som mot sitt bättre vetande smittar ner sina barn för att få vattkoppor överstökat i barndomen utan en uns känsla o förståelse för oss som har infektionskänsliga barn. ¤¤=)#(¤/&!!!"#!!?=)(/&##%#%E***^^>><<< e <= förbannelsen med ganska mycket svordomar...

 

 

 

 

Ja, som ni vet. Jag bokade ju en tid för ett tandläkarbesök, det första tandisbesöket på 5 år. Helt otroligt vad nervös jag redan vid mitt första telefonsamtal med kliniken. Holy shit.

När jag hade fått en tid o lagt på luren så grinade jag. Mest för att jag tyckte att jag var ruggigt modig o vuxen, men samtidigt för att jag är rädd. SKITRÄDD.

 

En vecka gick alldeles för fort och ja, det var dags att step it up o ge sig iväg. Vaknade 05,30 den morgonen fast luren var på ringning en timme och en kvart senare.. Inte sova här inte.

Vaknade av att hjärtat höll på att ramla ut ur kroppen, skakade i hela kroppen, huvudvärk, svimningskänsla och grymt illamående. Värsta sortens panik och oro drar över hela kroppen o jag grinar lite igen. Hjälp mig nu Gode Guuud.

Åker iväg med Flis o Annica till skolorna o sen i snabbt tempo in till stan där tandisen håller till. Satt med tårar i ögonen i bilen på vägen till stan.

 

Väl inne på mottagningen, där slutade jag att andas. Doften är lamslående och jag känner mig allt utom ok.

Håller en hand i väggen medans jag hänger av mig jackan. Tankar som cirkulerade.. "sa jag att jag älskade Flis imorse?? Herregud, jag kommer att dö här o jag hann inte säga att jag älskar mitt barn..*dålig mamma vibbar*

 

"Sara??" ropar en sköterska upp mig..

 Nu var det svårt att svara, jag nickade lite o följde med.

 

"Håkan?" sa sköterskan.. Sara är här nu.

Han vänder sig om o säger "Nämen Hej Sara, välkommen hit!!"

Då börjar jag grina.

Han frågar "Men Sara, vem har gjort att du är så här livrädd? Du skakar ju? Är det ngn som gjort dig illa?"

Jag grinar och Sara 7 år sätter sig i tandisstolen o börjar prata om min rädsla. " Vad är det värsta som kan hända".. säger han. Jag svarar hulkande "hål i varenda tand, rotfyllning, tandställning, ruttna tänder.. You name it"

Oj, säger den lugna mannen.  "varför ska det vara så?"

"Därför att jag har tokslarvat med att gå till tandis i 5 års tid" hulkar jag..

 

 

Han är bäst min Håkan. Håkan var min barntandläkare och nu är han min vuxentandis. Det är ngt speciellt över honom. Han har ett magiskt lugn som få människor har.

Även fast jag låg där med tårar som rann nerför mina kinder, så kände jag mig trygg med att han började greja fram strålskydd infor röntgenbilderna. När han satte in bildtagargrejen i munnen kände jag en pulsökning och gjorde mitt bästa för att sluta skaka.

 

När bilderna var klara (vilket var direkt..nyteknik liksom) så hör jag honom "ser fint ut, mmm bra här.. jamen det här är ju bara bra.."Jag ville inte ens fråga vad det innebar, för snart måste det komma ngt negativt.

Och det gjorde det. Ngt som tände panikblicken i mina ögon.

 

"Du, Sara..du har en sne visdomstand i överkäken"...säger tandis.

"Ja, säger jag, men den är INTE till besvär. "(Som om jag någonsin skulle erkänna det då liksom..)

"Det är dessutom början till hål i den och jag är hemskt ledsen, men det sitter så illa till att jag itne kan laga den. Mina varmaste rekomendationer är att vi drar ut den, innan den ger dig besvär."

Grinar. Hulkar. STOR SPY/DÖ/SVIMNINGSKÄNSLA.

"Då får du söva mig.." säger jag

"Nej, Sara.. den sitter så fint? till att jag kan lätt dra ut den och du får ju bedövning. Det går jättefort" säger tandis o tittar förstående på mig.

"Jag vill ha en stesolid eller valium när jag kommer" säger jag.

Tandis ler. Det gör inte jag, jag menar det på allvar. Funderar helt allvarligt på att ringa dr S o förklara läget för att få en tablett mot ångesten o rädslan ALLAN, inför nästa besök.

 

Så, såhär är det. Jag ska dra ut en visdomstand 9 januari. DRA.UT.EN.TAND.. Sprutor i min mun och draaaaa ut en tand. Helvettisjävlar. for real. Jag grinade o tittade på tandis och sa

"Jaha, då får vi väl gör det då? Hur lång tid tar detta? Typ 3 timmar eller? Kommer du att sy? Jag kommer att dö, bara så du vet".

Sen var undersökningen klar. Kravlade mig upp ur stolen o gav tandis en kram. Bara för att han är han o INGEN i hela världen får röra mina tänder igen.. bara han!

För övrigt tog han min nojja/panik/skräck/rädsla/oro på fullaste allvar.

Betalade 890 kr och tackade för mig. Blir nog lite dyrare nästa gång.. Det är bara en liten magkänsla som jag har..

 

Gick till bilen och grinade. Ringde ByggareBob o han bara skrattade åt mig o tycker att jag är världens töntigaste ang detta. La på luren o surade till ganska rejält. Åkte till pappi och grinade lite till. Pappi skrattade inte, han förstår inte min nojja eftersom jag både genomgått en förlossning och tatuerat mig (plus att han har gjort det mesta som går att göras i en mun hos en tandis..)

9 januari.. i will die på allvar..

 

 

jo just det.. jag började faktiskt att andas lite igen när undersökningen var klar :)

 

 

 

 

 

Det här med dagens gick ju inge bra :(

Har mycket dagens att ta igen.. Hm..

Så Dagens..

Roligaste: att ta passkort.. for real, finns det ngn som överhuvudtaget blir bra på didära korten??

Segaste: Skrapa rutor i all evighet för att kunna åka o hämta Flis (för att åka till Polisen för att ta passkort)

Kallaste: att vara ute i detta väder, skönt en liten stund..men inte mer. -16 när jag åkte imorse..

Bästa: Lussebulle och te på kvällskvisten..o soffhäng med lilla familjen <3

Irritationsmoment: Polisens rutiner kring att få ett litet ynka pass.. herregud.

Mysigaste: har lånat hem Annica idag <3 mys!

Utgifter: Pass 350 kr.. seriöst? (och en inplanerad tur till tandis på fredag som jag iskallt räkanr med att det kostar 1000 kr, på allvar.)

lchf: stekt kycklingfilé med chevrégratinerade grönsaker med het sås. Japp, gott!

Orosmoment: Fuck fuck fuck.. jag ska till tandis på fredag. I WILL DIE!