gums

Igår var vi till sjukhuset o dagvårdnedred Flis. 

Ett rutinbesök.. nästan. Vaccination mot vattkoppor stod på att-göra-listan. 

Flis är rädd för sprutor. Alltså tänk en rädsla-skala på 1-10 där 10 står för den värsta mest hemska oro du kan föreställa dig.

Min Flis ligger utanför den skalan. Jag tänker typ en 12:a kanske? 

Det går inte att sätta ord på hennes oro, ångest o panik. Hon går in i affekt o är okontaktbar, hennes hjärta slår så hårt att man ser hur det kämpar för att slita sig ut ur hennes bröstkorg. Hon blir sjösvett så det Faktiskt rinner svett av henne. Hon spänner sig i flera veckor och mantrar "när är det dags för spruta? Jag ska ta en spruta. Vart sticker de mig? Vem gör det? Varför? Jag vill inte, snälla tvinga mig inte..." Osv. Denna gången mantrade hon 8 veckor.

Det är länge.

Dagen d  är givetvis värst.  Hon äter inte. Sover dåligt. Okoncentrerad på allt som inte är sjukhusrelaterat. Många tårar. Paniken i hennes ögon. Oron i hennes röst.

Försök till förhandling om att dricka vaccinet istället för en spruta... And so on.

 

Detta påverkar oss alla. Jag är inte mig själv när jag vet hur illa hon mår. Vi lämnade sjukhuset med tunga huvuden, huvudvärk o jag fick tom migränanfall senare på kvällen. 

 

Idag har hon ont i armen såklart. Men det är hennes själ o mitt hjärta som tar mest stryk.. Stackars älskade Flisfis..❤

Efter två jobbiga nätter o två dagar med lite sömn för den lilla, håller mitt huvud på att explodera av trötthet. Småbarnslivet är fantatiskt  många gånger.. Just nu inte så rockigt dock.

I 6,5 månad har lilla underbara funnits hos oss o i 6,5 månad har sömnbristen eskalerat. Har skrivit om det förrut o gör det igen. Mina barn sover lite, upphackat o oregelbundet.

Jag var tydligen likadan säger min mamma. Förlåt för det. Men i ärlighetens namn så håller jag på att bli knäpp o sur som attan.

Sömn är så viktigt..inte bara för mig, men för den lilla också. Hoppas innerligt att det blir bättre snart. Blir liksom knäpp på riktigt av detta 😔

På "Grey's" imorse skulle en karaktär i serien lära sig vara mer HAJ än småfisk. Hajen tar för sig, hugger när man minst anar o lider av storhetsvansinne samt skiter fullständigt i om den biter så den dödar el sårar.

Småfisken gömmer sig ofta i stim, rädd för att sticka ut o göra sig sedd o hörd. En för alla alla för en tror småfisken.. Men i slutändan är det ingen som räddar småfisken om hajen kommer. 

Det är då det borde ske. Liten småfisk måste brösta upp sig, fixa lite mod o bara säga: 

"Fuck off jädra översittare" 

Nu är denna karaktären i serien en Stark kvinna, men alla har väl någongång känt sig mer som småfisk än haj tror jag.

Skulle vilja vara mer haj.. Men bara ibland.