gums

Igår var jag på bergvik med väninnan. Jag har vänner, kompisar, en älsklingssyster, min människa på jorden o få riktigt nära vänner. Men bara en väninna. Min Birgitta o jag, alltså det må skilja 30 år mellan oss... Men herregud så jag bara ser likheter mellan oss. Löve her. Ålder är bara en siffra för övrigt.

 

Vi åkte o shoppade. O hon tyckte att jag var värd att unna MIG ngt fint. Lindex fick ett bidrag i dagskassan fr mig. Älskar Holy and White kollektionen😍. 

Tog med mig barnen till skohuset i Edsvalla idag. De har outlet-priser på en hel massa skor👏. Flis fick sig ett par snygga med nitar o jag köpte mig ett par ballerina •jösses va snygga• i typ brunt skinn. 

Unnade mig. Det händer typ aldrig numera. Men detta ville jag ha..till mig😊. 

 

Idag hade jag vanliga kläder. Inifrån o ut. Noll amningsbh/linne o noll smidiga amningsvänliga blusar/toppar mm.. Bara helt vanligt. Känns så knepigt. Bara tomt liksom.. Amningen med allt vad det innebär är slut nu för alltid.

I söndags blev lilla E 5 månader. Då testade vi gröt för första gången. Yttepyttelite. Igår fick hon i sig typ 2 tsk. Inte mycket men tydligen tillräckligt för att den lilla magen skulle spåra ur totalt 😢.

Tänk vad mammahjärtat värker när hon inte kan förklara vad som inte är bra.Råd fr bvc: introducera vääääääldigt långsamt med uppehåll idag. Stackars liten smula❤

Har slutat amma nu. Sista snuttgången var på midsommaraftons kväll.

Det känns inte rätt mot min lilla el mot mig, men jag har inget mer att ge trots att jag verkligen VERKLIGEN gjort allt för att få det att fungera. Äta ordentligt, dricka mkt vatten, pumpa med maskin, amma på minsta signal, amningste, minska ersättning för att ersätta med bröstet o slutligen det som jag tror hade kunna ändra hela vår amning om jag visste det från början.. Tillmatningssetet. Det sistnämnda var så sjukt bra o hjälpte oss igenom sista månaden.

Men vi har kämpat i 5 månader. 5.. jag ville så gärna amma.. Helamma, men jag kunde inte. Jag kan inte, jag har inget att ge...

 

Lilla E gick upp så dåligt i vikt de första 2 månaderna o det fanns inget annat val enl bvc. Flaska o ersättning. Punkt liksom. 

Vart tog mitt stöd vägen? Min barnmorska lovade att jag skulle få mkt stöd o hjälp.. Jag anser inte att hjälpen består av att pracka på ngn en flaska. 

 

Helt ärligt. Jag skiter fullständigt i hur var o en väljer att göra med sitt eget barn. Bara det får mat o närhet. Amningens vara el inte det är ju för tusan upp till var o en. Känsligt ämne.. Ooooja.

Men JAG ville amma... O jag kunde inte.

Lilla E var så duktig o kämpade på.. detta var mitt fel. 

 

Varför tänker du? Varför så anti flaska o ersättning? Bla bla bla.. fullgod näringsmässig, smidigt bla bla bla..

Det finns saker i bröstmjölken som ingen jävla ersättning någonsin kan kopiera.. Antikroppar, vitaminer mm. Skydd mot farliga saker ute i livet. Som cancer till exempel.. Otäck tanke, men tänk om jag hade helammat Flis i 6 månader som rekomenderades redan då.. Hade hon sluppit cancerhelvetet då... Gav jag inte henne tillräckligt med skydd på det jag kunde ge? Varför gav jag inte mer? Mörka tankar som tar över återigen..

 

Så nu. Nu när jag inte ens från dag 1 har kunnat helamma min minsting så kan ni ju försöka föreställa er känslan i min kropp o det extremdåliga samvetet att inte kunna amma för att skydda mitt barn. 

Flis cancer var "öde o slump".. Inget genetiskt vad de sagt till oss.. Men. Jag känner mig misslyckad, ledsen och fruktansvärt rädd..mina Älskade barn..förlåt mig ❤