När det inte blivit som du tänkt dig
Har slutat amma nu. Sista snuttgången var på midsommaraftons kväll.
Det känns inte rätt mot min lilla el mot mig, men jag har inget mer att ge trots att jag verkligen VERKLIGEN gjort allt för att få det att fungera. Äta ordentligt, dricka mkt vatten, pumpa med maskin, amma på minsta signal, amningste, minska ersättning för att ersätta med bröstet o slutligen det som jag tror hade kunna ändra hela vår amning om jag visste det från början.. Tillmatningssetet. Det sistnämnda var så sjukt bra o hjälpte oss igenom sista månaden.
Men vi har kämpat i 5 månader. 5.. jag ville så gärna amma.. Helamma, men jag kunde inte. Jag kan inte, jag har inget att ge...
Lilla E gick upp så dåligt i vikt de första 2 månaderna o det fanns inget annat val enl bvc. Flaska o ersättning. Punkt liksom.
Vart tog mitt stöd vägen? Min barnmorska lovade att jag skulle få mkt stöd o hjälp.. Jag anser inte att hjälpen består av att pracka på ngn en flaska.
Helt ärligt. Jag skiter fullständigt i hur var o en väljer att göra med sitt eget barn. Bara det får mat o närhet. Amningens vara el inte det är ju för tusan upp till var o en. Känsligt ämne.. Ooooja.
Men JAG ville amma... O jag kunde inte.
Lilla E var så duktig o kämpade på.. detta var mitt fel.
Varför tänker du? Varför så anti flaska o ersättning? Bla bla bla.. fullgod näringsmässig, smidigt bla bla bla..
Det finns saker i bröstmjölken som ingen jävla ersättning någonsin kan kopiera.. Antikroppar, vitaminer mm. Skydd mot farliga saker ute i livet. Som cancer till exempel.. Otäck tanke, men tänk om jag hade helammat Flis i 6 månader som rekomenderades redan då.. Hade hon sluppit cancerhelvetet då... Gav jag inte henne tillräckligt med skydd på det jag kunde ge? Varför gav jag inte mer? Mörka tankar som tar över återigen..
Så nu. Nu när jag inte ens från dag 1 har kunnat helamma min minsting så kan ni ju försöka föreställa er känslan i min kropp o det extremdåliga samvetet att inte kunna amma för att skydda mitt barn.
Flis cancer var "öde o slump".. Inget genetiskt vad de sagt till oss.. Men. Jag känner mig misslyckad, ledsen och fruktansvärt rädd..mina Älskade barn..förlåt mig ❤
Kommentarer
Postat av: Louise
Hej! Jag känner inte dig, men har halkat in på din blogg någon gång... :) Förstår att ni har haft ett helvete med cancer... Cancer är ett helvete! Amning... Ja det är ju inte enkelt! Förstår hur du känner och kan ju bara gissa vad du/ni har kämpat! Tänk såhär: varje gång du har ammat så har ju ditt barn fått allt det där du vill. Du har kämpat länge! En del har grädde i tuttarna och själv har jag haft lättmjölk... Det viktigaste för ditt barn är att mamma mår bra! Vill bara ge dig en styrkekram och hoppas du känner dig bättre så att du kan njuta av den goda tiden med bebis :) själv ska jag tillbaka som fsk-lärare efter min fjärde och sista f-ledighet i augusti :)
Trackback
