gums

Vi börjar väl med det första då. Prickstatus.. NOLL än så länge.. *tusen tack o lov* Det är fredag idag- midsommarafton- och på måndag är det dag 10. Dagen d likosm. Fan jag vet inte när jag bara tokbad så in i bengen mkt för ngt speciellt som jag gör nu. Snälla Gode Guuuuud.. låt min lilla tjej slippa detta med vattkoppor nu. Snälla.. Flis är piggelin o glad, igår fick jag dock hjärtat i halsgropen igen.. Flis börjar klia på 2 utslag på kroppen.. SAY WHAT??? Det visade sig vara insektsbett *puuuuh* o inget har utvecklats av dessa. Vi var o firade midsommar med förskolan igår. Vi var ute o det var faktiskt helt ok väder. Pratade med personalen på hennes avdelning o förklarade att vi har nog varit på förskolan för sista gången denna terminen. Hur jag ska lösa det nästa vecka.. tja.. så långt har jag inte planerat, men allt beror ju på vad som händer efter inkubationstiden.. Hjärnspöken, alltså det låter ju värre än vad det är för min del. Jag tänker väldigt mkt. Jag behöver tid för reflektion. Tänk vad många ggr man skulle vilja bara stanna upp allt bara för att sätta sig ner o tänka "vad händer, vad gör jag, skulle jag vilja hantera det på ngt annat sätt, för vem gör jag det och varför=?" Igår fick jag höra en sak som gjorde mig ärligt berörd och glad. En pappa på Flis förskola sa att han använder mig som styrkekälla och krafthämtning. När det var/är motigt och tufft så tänker han på mig och på hur jag möter livet här och nu trots allt som händer omkring oss. TACK. Tusen tack, säger man till det. (Själv fick jag bara fram... "Eh..vad glad jag blir!") Jag strävar inte efter att vara en ikon el jag-älskar-alltid-livet-och-är-alltid-överglad-och-ruggigt-positiv-till-allt person. Jag har också hjärnspöken som alla andra.. mycket tankar och oro som ständigt cirkulerar i skallen. MEN.. jag tror inte att jag mår bättre för att jag går runt o ältar det hela dagarna. Jag är en gladlynt själ och ett leende kan göra vilken grå dag som helst mycket mycket bättre.