gums

Ska ta tag i det som är tufft, tungt och jävligt jobbigt för att vara ärlig. Vete tusan hur det blir efter det och vad utgången blir.. Jag vet bara att jag måste göra det. Typ nu o snart.. Flisen o jag har varit på sjukhuset idag. Att se mitt barn bekvämt röra sig i sjukhusets korridorer är obeskrivligt underligt. Det är ju inte "normalt" att fritt röra sig i den stela o strerila miljön som det faktiskt är på sjukhus. Men samtidigt, hon är trygg och vet vart hon ska, vart hon är på väg och känner de viktigaste personerna i vårt liv utanför släkt, familj och vänner. Ja, läkare, sjuksköterskor, barnsköterskor, lekterapeuter o vår kurator. Det är de som hjälper mig o oss från att krascha totalt. De bär liksom upp det som är den där bisarra "vardagen" med rätt ord, kompetens och kunskap kring det som händer och sker. Sjukhusmåndagar är ff jobbiga för mig (alla fall). Som jag sa till Anna förrut.. Det är där på sjukhuset man grymt blir påminnd om vad våra fina barn gått och går igenom.. Helt fashinerande att Flisen ens går in på dagvården till exempel med tanke på vad och vilken behandling hon fått där. Usch.. blir lite ledsen nu. Tung-andad.. Tårögd. Min älskade unge.. tack gode gud för att du svarat så otroligt bra på din tuffa och grymma behandling.