Så här är det...

Flis hade sin värsta dag igår. Total smärta i hela kroppen h-e-l-a dagen. Jag fick klartecken från hennes onkologsjuksköterskor att trycka på med så mycket smärtstillande jag ville. Jag hoppade över morfin den här gången, för den har ingen verkan på den här sortens smärta som hon har. Men en massa alvedon o ipren vart det. Orolig natt nr 4 o det börjar ta på oss alla. Hon äter ju kortison igen o nu äter hon 2 vällingflaskor per natt o sen ska hon upp o kissa mellan varven.. Inte mkt till nattsömn där inte. För någon av oss...Det som är så jävla jobbigt är att hon ska ha den här förbannande medicinen som ger henne denna sortens obehag o smärta i 3 veckor till. Hon fick ju i måndags o ska ha 3 veckor till och 2/4 ggr kommer det krocka med onkasparen (sprutan i benet). Februari har inte börjat än, men jag vill inget annat än att den bara ska vara borta. 1 hel månad i smärtans tecken.. sug på den ni. Helt ärligt..jag vet inte hur jag ska klara den här våren. Det är mycket och tuffa behandlingar för Flis, skolan kommer kräva sin tid ochja.. när ska man hinna andas? Tack o lov så har jag ridningen. Hästarna laddar mina batterier, men det kommer bli en tuff tid framöver..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0