gums

Jag hade en period i livet där jag följde ganska många bloggar. Man blev nästan sådär så man trodde att man kände den man följde på riktigt och när man kommenterade o inte fick ngt svar.. tja.. då blir man ju sådär glad o tjenis. Eller? Jag känner ju inte (oftast) personen i fråga, så har jag rätt att tänka så? Hm. Kändis/igekänd?

Skakade av mig ganska många bloggar då jag insåg att läsandet av andras liv tog över. Inte bra.

Här sitter jag o skriver. Jag började skriva för att få ur orden ur huvudet. Rensa skallen typ. Sen hände en massa på vägen som verkligen gjorde att allt ställdes på sin spets. Bloggen blev ett lufthål och jag struntar ganska mycket om det är ngn som läser eller inte.  Det är ff gött att få ut orden.

 

Så vad har hänt sen sist? Jobbar på och jag löve it så himla mycket.

Jag är näääääästan i mål med vv. Så jäkla nära att vid nästa invägning (onsdagar) så ska jag vara vid mitt mål. Detta innebär för mig rent konkret att det behöver vara nolltolerans för sweets sö-ons (har varit lite väl mycket av det goda ett tag o det där "jag kan äta allt men inte alltid" har varit liiiiite för mycket alltid på senaste tiden). 

Så bort med det. Lite detox så att säga. Det behövs minst 30 min motion varje dag. Det ska man försöka med varje dag... men så har det ju inte heller blivit kan man säga. Skämskudde fram!

Vårruset vankas. 5 km ska betas av med 2 kriterier. LÖPNING all the way och på max 30 min. Nice. Har hittat ett schysst löpsteg.. nu är det "bara" kondisen kvar.

 

Min specialpedagogikurs är nästan klar. Jag ska skriva en rapport och en del i ett grupparbete. Har helt ärligt inte börjat med ngt av det...än. Idag typ alldeles nyss beställde jag hem studentlitteratur för nästan 1000 kr. sweet. Men jag har nya mål i livet och förhoppningssvis kommer litteraturen väl till hands då. 

 

Våren är äntligen här på riktigt. Tvätten hänger ute på tork och det är blomster på g i rabatten, fågelkvitter och allergikänningar (inte hos mig.. men hos flera andra).

 

Det allra vackraste jag har mår bra. Den stora blir 9 nästa månad. HUR HÄNDE DET???? Det är dessutom snart 3 hela år sen hon blev färdigbehandlad för sin leukemi vilket känns helt overkligt fast givetsvis såååå fantastiskt. 

Den lilla solstrålen trivs på föris. Jag hade ju lätt ångest för hennes föris start men hon är sedd, trygg och omtyckt liten vän. Det känns bra i hjärtat.

 

Nu hör jag dagens andra tvättmaskins pip så bäst att göra lite nytta när "bebisen" sover.... ;)

over n´out