gums

Jösses, det känns som att skallen ska explodera, magen sprängas och känslorna svalla över likt ett vulkanutbrott... Vad fasen ska jag göra när allt skriker NEJ omkring mig? Jag har så fruktansvärt dåligt samvete o mammahjärtat gråter tårar från själens djup. 

När det finns fler frågor än svar och vardagens logistik inte går ihop.. Vad tusan ska jag göra? För det är jag som löser el ska lösa alla fall.. 

Min syster sa att jag inte ser skogen för alla träd just nu. Sant tänker jag. Jag befinner mig i en överväxt djungel (minus värme då) där allt växer i raketfart runt mig, över mig o på mig. Om jag slutar röra mig tar det mig..inget fungerar. Jag är en människa.. Men det känns som jag har hela världen på mina axlar. Jobbigt.

Ibland ställs man inför olika, tja vad ska man säga typ frågeställningar i livet. Ibland slår ödet undan fötterna på dig och ibland står Salomons portar vidöppna.

Det är då vi kan resonera om ett glas är halvfullt eller halvtomt. Jag är den obotliga optimisten som alltid tror bra om allt och alla. 

Mitt glas är halvfullt. 

Jag blir då (givetsvis) ganska ledsen och upprörd när det finns människor som försöker pracka på mig pessimistiska tankar, dåligt samvete och skuldkänslor. FUCK THAT tänker jag. 

MITT GLAS ÄR HALVFULLT ÄVEN OM ? FÖRSÖKER SÄNKA MIG.. *POW*