Roadtripp till Örebro

Flisen o jag åkte lite halvspontant till Örebro idag. Äntligen fick jag krama på bästa Anna,Marie,Jakob och mamma. Dessutom fick jag uppleva mitt första möte med en kamphund. En Amstaff liksom. ALLA som träffat denna tik har bara haft gott att säga, en riktig goding så att säga. 
Jag är ingen hundmänniska. Gillar hundar.. På avstånd. Har riktigt dåliga erfarenheter av hund sen länge tillbaks, det har inte blivit så att jag riktigt kommit över det (Jävla-schäfer-vidriga-hundkrake-som-hade-urdålig-uppfostran-som bet-mig-över-midjan..). 
Idag skulle det tillbringas en heldag typ under samma tak för mig o Flis o en okänd vovve.
Men som sagt jag fick höra så mycket lovord om denna hund så vi vågade oss faktiskt på det.
 
Husse höll i lilla damen när vi kom så vi fick bestämma när vi ville hälsa på henne. Didära vackra kastanjefärgade ögonen o ljusbruna pälsen var så fina o så mjuk. Hon slickade på min hand o på Flis hand, sen sa husse "stanna" o släppte henne. Hon låg kvar. Å på den vägen var det. Hon gjorde inte ett smack utan sin husse o mattes tillstånd. 
Det är klart att hundar känner vem som vill ha dem minst nära (jag) o vem tror ni lilla damen ville vara mest nära ? Jo jag Såklart, satt jag i klappningsposition någonstans la hon sig väldigt nära el på mig (Mina fötter). Jag fick putta undan henne om/när jag ville. Men jag smälte.
Nej kommer inte köpa mig en egen Amstaff, Labrador, terrier, boxer mm för trots mitt braiga möte idag så är jag ingen hundmänniska. Jag gillar ytterst få hundar. Bisou är helt klart en av dom, gillar massor helt klart!. Största chocken idag var att jag fick en rejäl hundpuss mitt i fejjan av henne samtidigt som hon tittar storögt med didära ögonen o ser bara ut att vara världens snällaste o goaste. Uppfostran tackar vi husse o matte för, jisses vilken stadig hand hon är uppfostrad med o säkerligen en stor dos kärlek.  
Denna kamphund, en i media utpekad farlig aggressiv hund som inte borde få finnas enligt vissa. Jag säger såhär(superamatörmässigt): du får den hund som du själv uppfostrar den till att vara, oavsett ras.
Jag lämnar vårt möte med stor beundran och Saknad.. Hon berörde mig o som sagt.. Jag är ingen hundmänniska. ❤

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0