GALLSKRIKER I REN FRUSTRATION!!!!!!!!!!!!

Fy fan. På allvar, jävlar i min lilla låda vad jag är på asdåligt humör. Why?
Letmetellya. Kortdag blev till långdag och inte alls som tänkt.
 
För det första. Ett samtal under dagen gjorde mig fruktansvärt framtidsmedveten och ja, ledsen.
För det andra. Hem, äta mellis i ensamhet för Flis hade fritidsdisco på em, kul för henne, inte för mig :(
För det tredje. Sjukhusetdag. Besöken blir allt färre, men rädslan o oron finns STÄNDIGT där. Det är då läkarens ord blir lag och tja.. det är inte alltid man samtycker :(
 
Har funderat o tänkt ganska länge på varför jag känner mig orolig o rastlös i själen. Tittar på datumet i kalendern o inser vad det är. Det närmar sig årsdagen.. Årsdagen av diagnosen..Snart 3 år sen mitt hjärta stannade, luften tog slut och världen slutade att existera. Fy fan... snart 3 år sen min älskade dotter fick sin ALL-diagnos. Det känns i kropp och själ. Nej, jag har inte läkt. Jag är evigt tacksam att den medicinska vetenskapen och bra doktorer, sjuksystrar och övrig sjukvårdspersonal har räddat livet på mitt barn. Men det är ett ärr i min själ. Ett ärr som aldrig kommer att läka.
Det är också 3 år sen jag insåg vilka som står vid ens sida när livet rammar. Jag har inte glömt allt ni gjort för oss på olika sätt, men alla av kärlek.
Det är ungefär nu jag kommer gå in i mig själv, det är en tid för reflektion och  jag behöver faktiskt vara medveten om sorgen som lamslog oss totalt och nu lyckan över att ha mitt älskade barn i livet hos mig här och nu. Även om inte rädslan för återfall någonsin kommer att försvinna.

Kommentarer
Postat av: mamma

jag har strukit det datumet ur almanackan för alltid!

2012-10-18 @ 20:49:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0