gums

Jag förstår så väl vart mardrömmarna kommer ifrån, det är väl naturligt tänker jag när vi fick ett livsomvälvande besked i måndags. Rädslan o oron kommer alltid vara med mig.. Mer el mindre tror jag nog. Nojjorna finns hela tiden, men en liten trygghet är att kunna ringa ett samtal o en mkt kunnig o kompetent person svarar i andra änden. Men mardrömmar o sovproblem.. Nej, det hade jag faktiskt inte räknat med..nu. Jag har aldrig haft svårt att komma till ro o somna stenhårt. Men nu ligger jag bara o vrider på mig, tankar forsar genom skallen o samtidigt som jag känner ett glädjerus att min lilla hjälte besegrat den ondaste av dem alla, så kan jag få obegripliga gråtattacker o känna en panik över att medicinerna som hjälp min dotter att kämpa för sitt liv, är slut. No more pills. Har en tid hos giraff inbokad, men det är nästa vecka.. För första gången lär hon se det nervvrak som jag känner mig som. Nog med negativitet. Cancern är besegrad här o nu. Jag fattar att det kommer ta ett tag att få in i skallen. Jag ser glädjen i Flis ögon.. Äntligen slut på medicinerna!!!!!