gums

Usch. Jag har sovit så sjukt dåligt inatt, ögonen svider for real. Eller vi säger så här, jag har inte sovit en bra och hel natt sen Flisen slutade med sin medicin.Livbojjen..guldmedicinen. På sätt o vis är det skönt att ingen ser min oro. Jag pratar inte så mycket om den på andra ställen än här. För hur det än är..När folk frågar mig, Hur mår DU? hur mår Flis? Är de verkligen beredda på att höra ett ärligt svar? Ett jobbigt svar? Nej, jag tror faktiskt inte det. För vi svenskar är så förbannat artiga och vill i all välmening fråga hur den vi möter mår. En artighetsfras. "Hur mår du=?" En fras vi väntar oss ett svar som lyder "jo, tack. Det är bara bra. Själv då? Vad gör du nu för tiden?" En ytlig bekant (kanske inte ens en vän) klarar inte av en tuff och påfrestande sanning med tårar. Så för guds skull. Orkar du inte höra mig bli ledsen och orolig, fråga då inte hur jag mår. Inatt drömde jag en mardröm. En såndär mardröm som gjorde att jag inte vågade blunda igen. Fy, jag var ledsen när jag vaknade. Det kändes helt verkligt.. så fruktansvärt. Tack o lov så var det bara en mardröm. Imorgon ska jag försöka få tag på Giraff igen. Hon är så duktig på att reda ut begrepp och känslokaos, jag behöver Giraff nu. Kanske mardrömmen kom från tv igår. Vi såg på kvällen är din på 4:an, i förmån för Barncancerfonden. Tårarna bara sprutade och ja. livet är grymt för många. Somna ledsen är aldrig bra.