gums

Jag vet egentligen bättre än så- ja... att ha stora förhoppningar om saker o ting alltså. Sen Flis blev sjuk har min livsfilisofi förändrats drastiskt. Inget kan egentligen vänta. Imorgon kan det vara försent. Lev här o lev nu är lite av mitt motto faktiskt. Jag har inga nyårslöften i år. 2011 hade jag 3 st löften o jag klarade faktiskt 2 av dem galant. Det ena var att börja träna. Det började med långpromenader, för att sen bli löpning för att sen bli pass-träning alá zumba. Det är så kul o min julklapp till mig själv är ett träningskort för vt så jag kan fortsätta med kuligheterna :) Det andra löftet handlade om mig, mitt o jag. Ett stort mörkt moln som hängt över mig sen jag var i tidig 20-årsålder. MEN, jag tänker inte säga vad det är. Det var/är min brottningsmatch o jag har klarat mig ur det. Nog om det. Det tredje löftet.. det sket sig. BIGTIME. Det handlade om ett liiiitet besök till värsta tänkbara mardrömmen för min del. TANDLÄKAREN. Jag gick inte dit, fast jag verkligen borde. Jag har inte gjort om mitt löfte utan nu har satt upp det som ett mål. Jag ska bara peppa ihjäl mig själv först o svälja ett par stesolidtabletter innan jag går iväg. Så 2012 vad har du att erbjuda mig o oss=? Det är många småttingar som väntar på att se dagens ljus. Många små ofödda barn som är älskade och efterlängtade. Jobb.. jo, jag har ju en förlängning på mitt worki till sista aug :) o jag hoppas ju på en längre förlängring efter det.. Typ en permanent sådan.. *ÖNSKAR* Sen det allra viktigaste. 2012 är året som Flis behandling skall avslutas. Är det tänk, är det meningen att det ska vara. Det är nerräkning på månaderna nu. Det finns ett slut el en början? på detta. Livet nu med cellgifter o provtagningar.. tja.. det är tryggt o säkert. Cellgifter som livboj.. låter helt omöjligt kanske men.. inte för den som har varit där vi är. Jag vet inte hur avslutet på behandlingen kommer att påverka mig el oss. Vi tar det när vi kommer dit. 2011 är ett minne blott.. 2012.. jag har förväntningar på dig.. bara så du vet.