gums

Ärligt talat. Jag är på kanten till ett fucking psykbryt. Jag o gumma pratade igår om att saker bara hopar på sig, jag hinner ju för tusan inte ens landa innan nästa skitgrej lägger sig som tjock dimma över mig o min familj. Senast i raden? Jo dagmamman ringer o berättar att hennes make ligger i feber o förkylning. Jaha. MEN.. han brukar krya på sig snabbt.. soooo??? Flisen kan ju ändå inte vara där..HELLER!!! Dagmamman är min o vår backupplan. Där ska det vara friskt o ok. (Ja, en förkylning kan hända vemsomhelst..men ni kan itne förstå min jäkla frustration). Jag förstår inte. Vad vill livet att jag ska göra? Lägga mig ner o grina? Tycka synd om mig o oss?? Bryta ihop el bita ihop o få en hjärtinfarkt? Jamen helvetes jävla skit!!! ¨Tar ett djupt andetag o försöker lösa. Mamma.. min mamma som är världens bästa, kommer o hjälper oss igen och igen och igen.. och vi är väry evigt tacksamma och Flisen själaglad o överlycklig för tiden hon får med mormor. Men en fungerande barnomsorg är en rättighet eller? En Fungerande barnomsorg för mitt barn som pga sin sjukdom har speciella behov i dagsläget? SKÄRPNING HAMMARÖ KOMMUN.. nu är jag less o förbannad. Jag ska bara hämta andan, sen kommer ni få veta att ni lever. Tro mig.