när oron smyger sig på

Cancer är inget man glömmer bort. Varje dag tänker jag på hemskheten o all oro som den medför. Varje nytt blåmärke, varje ny förändrad måendestatus (välmående..nja not so much)o feber.. allt gör att man sätter hjärtat i halsgropen o är halvt skräckslagen/paralyserad över vad som komma skall. ORO.. Denna ständiga oro. Har pratat med många fina människor som säger att man lär sig att hantera och leva med oron ju längre tid det går. Men den är alltid där. Det är svårt att förklara och sätta ord på det som pågår i min hjärna. Tankarna är ömse glada och positiva/ negativa och mörka. Det är inget man kan välja, mina tankar och mitt humör styrs av hur mitt barn mår för dagen. Som idag. Hon har feber och är låg. Jag har precis pratat med Dagvården o syster K. Lugnande ord för stunden tack o lov, men samtidigt vet jag att allt kan vända på en grisblink. Då är det sjukhuset som gäller, provtagning (ja.. stick i fingret..)o är det indikation på infektion så är det 12:an som gäller. När man har ett barn som går igenom en helvetesbehandling för en minst sagt livsfarlig o dödlig sjukdom som cancer innebär, så vet man itne vad som väntar nästa kvart, halvtimme, timme.. dygn.. När man har lärt sig hantera sjukdomens symptom och alla mediciner så har vi biverkningarna till dessa. Det är lätt att bli paralyserad och handlingsförlamad i krissituationer, men jag lovar.. när det handlar om ens barn så går man all in oavsett vilket skick du själv befinner dig i. Det är där vi är idag. Flis o jag är hemma o är riktigt risiga. Jag har feber, är genomförkyld och har ont i halsen. Men. Jag sätter det åt sidan hur som helst när som helst, för jag vet.. hur dålig jag än är så är mitt lilla hjärtegull i sämre skick än jag o hon behöver sin mammi. JAg vill bara säga att Flis har den bästa förskolepersonalen någonsin. Jag är så stolt över att just DE finns där för att ha ett vakande öga över mitt barn när jag o pappan i huset jobbar. Är så trygg att de tar hand om mitt barn på bästa möjliga sätt. De gjorde alla rätt i boken igår när de ringde o berättade att hon hade feber. Tempade i örat och isolerade henne från de andra barnen tills H kom o hämtade. Livet är så skört. Ibland blir det inte som man har tänkt sig och ibland händer oväntade fruktansvärda saker som absolut inte går att förutse..I alla fall. Mitt mammihjärta blöder när mitt barn inte mår bra. Det tror jag att jag delar med alla mödrar, oavsett vad det lilla barnet bär på.

Kommentarer
Postat av: Annica

Kram!

2011-03-17 @ 15:25:34
Postat av: GT

Det är så bra skrivet!!! Oron finns här ännu, som sagt det kan vända på 5 min, som du skriver planera gör man MEN med ett MEN i tanken !!!! kramar

2011-03-21 @ 12:24:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0