gums

Det var längesen jag grät så det gör ont i ögonen flera timmar senare. Huvudet bultar och hjärtat värker. Idag fick jag se mitt barn bli utsatt för ett övergrepp som heter duga. Vi säger NEJ! rör inte hennes cvk.. Blablabla riktlinjer.. NEJ NEJ NEJ!!! blablabla vi mååååste känns och dra i den. Flis skriker NEJ RÖR MIG INTE! När hon inser att det inte är mkt att göra åt det snörvlar hon fram.. "snälla sluta.. jag vill inte gråta, jag vill inte ha tårar, jag vill lugna ner mig först!" Sket de i det? JA, dåligt? Nej, så in i helvete fruktansvärt. Jag grinade, tårarna sprutade och ja.. jag var hysteriskt mamma i det läget. Då tog en ssk med mig ut ur rummet. Kom nu Sara, vi ska prata lite i rummet brevid. Kände jag för att dra till kärringen? HELL YEAH, men det gjorde jag inte. Jag låste in mig på toan o tokgrinade i 2 min så mascaran sprutade åt alla håll o kanter. Sen gick jag tillbaks till Flis. Hon var helt i affekt. Hon bet efter sköterskorna, hon rev där hon kom åt och sparkade mest hon kunde. Först då säger läkaren.. "nä. Det här går inte, jag skickar en remiss till OP". Först då.. först då efter att Flis o vi behövt gå igenom yttligare ett trauma. FY FAN säger jag.. Att ta bort cvk´n ska vara en bra upplevelse, inte så här.. Jag fick nog idag. Bägaren rann över, jag är helt slut. Den som ens funderar på o bråka el tjafsa med mig när när jag mår så här lär få veta att h*n lever. Jag är ledsen och förkrossad. Men maktlösheten är värst. Tänk dig att stå brevid när ditt barn blir utsatt för denna behandling o inte kunna göra mer än att säga NEJ.. Mammihjärtat fick en stor vass pil igenom sig idag.. Stackars min lilla älskade smulis. Kommer vi någongång bli hela igen...........(det blev uppmuntringsmat idag för henne.. Macdonalds för hela slanten.. som om det vore plåtster på såren? Nej, men det stillade hungern och torkade lite tårar alla fall...)