gums

2 riktigt braiga dagar så här i slutet av arbetsveckan. Härliga samtal, kramkalas och bara en grym feelgoodkänsla. Vi toppar det idag med ett sjudundrande tjejmys. Bara Flisen o jag. God mat, fredagsmys o gos i soffan. Inga måsten o inga ska-bara. Bara vara-riktig kvalitetstid med mitt lilla hjärta. Jag är trött som grisen idag. Varför? Nja- inget nytt kanske. Men jag blir folkskygg när mörkret kommer.. Åh.. jag kom precis på en grej. För ett par veckor sen var Flis o jag till Coop Nolgård o handlade lite lunch innan det var dags för sjukhusbesök. Flis köpte lax till sig o jag tror jag köpte en fiskbulleburk till mig.. Jaja, alla fall. Det var samma tjej som stod i charken idag. Sist berättade Flisen på eget bevåg att hon skulle till sjukhuset o Emin för att ta lite prover o läkarundersökning. Men oj, vad hon i charken blev förvånad över Flis brutala ärlighet. Så hon frågade VARFÖR det var så mycket provtagning under så lång tid och Flisen svarade naturligt.. Jag har leukemi-dummingar i min kropp och behöver guldmedicin förstår du. Oj..tänkte jag. Hej dagens sanningsenliga chock. Hon i charken tappade talförmågan, men fick med en liten tår i ögat fram.. Lycka till idag! Jag ska tänka på dig när du är där.. *söt* Idag var hon alltså där igen.. Hon tittar på Flis o frågar om det gick bra på sjukhuset sist och hur hon mådde idag. Flis sa tack det är bra med mig, men jag fick en spruta så jag fick feber av den och har inte varit på dagis mer än en dag denna veckan. Tjejen i charken tittade på mig o sa att Flis ord hade gått rakt in i hjärtat sist vi sågs.. Det är klart.. när ett litet barn berättar om ett fruktansvärt livöde stannar både tid och rum många ggr. Jag blev rörd över hennes medmänsklighet.