gums

Mamma o A har varit här o firat mig idag. Jag hade önskat mig en bok som heter "livet kan inte vänta!" som handlar om 3 kvinnor med obotlig cancersjukdom. Varför vill jag läsa om det, undrar du kanske..Därför att jag blir fruktansvärt rörd och ödmjuk i min egen situation. Boken tar upp ett begrepp som heter COPING. Hur hanterar man en antingen själv obotlig sjukdom, eller hur hanterar man att vara en del av sitt barns cancersjukdom (som i mitt fall). Googla på ordet tills nästa gång ni träffar mig. Innan ni säger att jag är stark som orkar det här. Skulle du få ett cancerbesked så kanske du säger.. "Jag skulle bara dö"" Nej, det skulle du inte säger jag. Jag slutade andas när Flis fick sin ALL diagnos, men jag lever fortfarande trots hjärtat blöder, värker och kämpar i motvind varje dag som går. Bästa sättet att göra en mamma illa är att gå på dess barn. Det finns inget som gör så ont som sitt barns smärta, ångest o oro. Så nej, jag är inte stark..i´m just coping with life right here, rihgt now...