gums

En sån här dag kan jag gråta lika mycket som jag skrattar. Det är så psyktiskt jobbigt att se sitt barn utsättas för fysisk smärta, även om det är för en bra o god sak. 7 timmar på sjukhuset idag..fy fan. Man bara är, försöker trösta o finnas där..men vad göra när barnet mitt snetänder på ett lugnande medel som de ger henne? Hon blir VANSINNIG..jag skojar inte. Hon sa så här idag.."Snälla inte karusellmedicinen, jag blir snurrig och sen får jag en spruta i benet...! Jag vill inte.." Så trycker de i henne den ändå o hon vet varken ut el in när det snurrar som värst i huvudet. Sen kommer sprutan, hon tittar, skriker för smärta, obehag, ångest o oro. Ångest o oro är INTE samma sak. Tro mig. Jag kramar om henne, H kramar om henne men hon är arg o förtvivlad.."Snälla sluta, jag vill inte mer!" Snälla, fatta hon ber så snällt fast hon är mitt uppe i helvetet. Mina tårar sprutar, Fy fan. Stackars lilla barn..När det är klart så får man inte sätta på plåster. Plåster är LIVSFARLIGT, för kommer det väl på ett plåster så får det sitta till det ramlar av.. annars går det inte. Hon gallskriker bara man kommer nära det. Så därför sitter man o trycker en papperslapp mot det onda o ömma stickhålet..1 timme efter sticket var hon så arg, gallskrek o förtvivlad att man som förälder inte vet vad man ska ta sig till. Sen lägger det sig för henne..det lugnande medlet har gått ur kroppen o hon börjar bli sig själv igen.. Kvar är vi med ringande öron o svullna ögon efter alla tårar som rinner konstant..