gums

Mammihjärtat blöder för lilla flisen. Hon har varit så otroligt duktig när vi varit strandade i vänterum i timmar.. Hon har *med all rätt* totalprotesterat vid tuffa undersökningar. Jag vill bara gråta högt, men det kan jag inte. Inte framför Flisen..Jag orkar inte. Jag är frustrerad för att man blir sittandes med frågor..utan att ngn pratar med mig. Provsvaren är som grekiska fast jag jobbar inom sjukvården själv...fast det är klart..nu är det ju helt annorlunda. Jag är jobbar inte. Jag är mamma. Jag är en riktigt orolig mamma, jag vet inte vart det kommer ifrån, jag vet inte hur jag ska hjälpa henne på bästa sätt..jag vet att jag bara behöver finnas för att Flis ska vara trygg,men ändå.. jag vill göra henne bra igen. Prestationsångest ggr 1000 när det gäller att vara en bra mammi...gör jag rätt? Vad behöver hon? Ger jag det hon vill ha o behöver? Å sen..skolan..hjälp. Skolan..vad i hela friden ska jag göra? Jag är helt ofokuserad på den o just nu riktigt omotiverad till studier. Jag känner att tankarna är hos flis 24 timmar om dygnet. Skolan, litteratur, uppgifter? Vaddå..hurdå? När då???`