gums

Varenda onsdag.. Tårarna bara finns nära hela tiden.. Det är en obeskrivlig smärta som dyker upp och vägrar släppa taget..Det gör ont att se lilla Flis så rädd och ledsen. Det gör ont i mig att bara stå brevid o försöka handskas med mig själv. Har sagt det förrut men säger det igen... Maktlösheten. Läkare, sjuksystrar o sjukhushuspersonal säger gör si, gör så, var här och var där. Usch, man blir en bricka i ett spel, en pinne i statestiken..o apa i bur. Jag är så långt från mig själv som man kan komma idag..Mitt lilla hjärta, jag kommer aldrig lämna din sida.. Idag vill jag inte prata med ngn.. jag vill inte för jag orkar inte..