gums

Heltidens vara eller inte vara.

 

Fördel: ekonomin, för första gången på måååånga herrans år har jag råd att lägga undan pengar varje månad o ha ett sparande.

En buffert liksom o ändå ha råd att leva o unna mig o oss saker. För saker, nästan alla saker kostar tyvärr. 💸

 

Nackdel: jag har inget socialt liv. Alls.  Börjar jag 7,30 (helt ok tid egentligen) så åker lilla familjen hemifrån 6,50 för att hinna lämna på fritids o sen ta sig genom staden till jobb. Slutar i regel 16,00-16,30. Kommer inte alltid ifrån extakt klockslag för olika anledningars skull, men sen har jag si sådär 25-30 min bilfärd hem.

Detta beror ju på trafikstauts där och väl därhemma väntar den lilla älsklingen på mig, mat som ska lagas (vi hjälp åt) o läxläsning. Sen är klockan typ 19 och nej, då lockar det inte att ge sig ut igen. Särskilt när man vet att nästa dag ser  likadan ut, upp tidigt o borta hela dagen. Kvällarna hemma blir liksom ett andningshål, man måste inte prata o mjukisbrallorna åker på redan innan middagen är klar.  

 

Helgen med sina 48 timmars ledighet är inte mycket att hänga i granen. Tvätten ska tvättas, ärenden ska uträttas, handlas mat och huset behöver rustas upp efter en veckas farande fram och tillbaks. Sen det viktigaste av allt, tid för och med Flis ❤. 

Helt plötsligt är söndagkväll med Solsidan över, kl är 21 inom kort o man sitter där i soffan o tänker "va fan, jag ville ju den där fikan med min vän" "åh jag skulle ha ringt..." jädra skit, jag skulle fixa det där asviktiga samtalet för tre dagar sen, nu blir det lite mer på att-göra-listan"

 

Så heltidens vara eller inte vara. Det är frågan för det.. Hur i hela friden är det meningen att livspusslet ska gå ihop??? Att hinna med allt och alla? Hjälp!?