gums

Min lilla superhjälte har klarat kampen. Flis-cancerhelvetet 1-0!! Benmärgen är ren från leukemiceller, ryggmärgen likaså. Inga mer cellgifter nu. Flis är överlycklig. Jag är överlycklig, men i totalt kaos. Jag gråter o skrattar omvartannat. Livbojjorna är borta. Nu står hon där utan skyddnät. Åh herregud vad jag önskar att cancerhelvetet håller sig undan min dotters kropp hädanefter. Hon har gjort sitt med det där och går vinnande ut ur striden. Vi fick beskedet igår o samtidigt frågan.."är det ngt ni funderar på?" Öh.. ja. Egentligen är det 100 000 frågor i huvudet.. men det är ingen som hittar ut ur min mun. Jag är rädd.. mer rädd än vad jag varit på länge. Oron.. ja hej du. Det är ett nytt kapitel i vårt liv nu. Jag måste lära mig hantera rädslan. Tufft.. Sov inte sådär superbra inatt. Vaknade flera ggr i timmen o var tvungen att gå upp o kika på henne både en o två ggr. Inga mediciner igår.. Inget alls. Det kändes underligt..som om ngt stort fattades igårkväll. Dosetten är numera tom. Cellgifterna som står i medicinskåpet skall åter till apotek för kassering. Inte nog med att Flis har slutat med tabletterna som räddat hennes liv.. de ska inte få finnas kvar i vårt hus heller.. En livlina yttligare försvinner o kan inte ens ta vid behov. JAG VET. Man kan inte ta cellgifter vid behov. Jag kan inte förklara min rädsla. Japp.. gråta sig lite igen då.. Vill inte att Flis ska se mig så ledsen.. så jag ger mig nu.. o går o gråter i det tysta.. Ett stort tack för all omtanke till vår familj under dessa 2½ år i ALL behandlingen. Många ggr är det era tröstande ord som hjälpt mig att orka lite till. Snälla glöm inte.. Skänk en peng till Barncancerfonden.. Det är tack vare den forskningen som gjort att Flis har överlevt detta cancerhelvete.