gums

Det är lika svårt att sätta ord på känslor nu, som det var när Flisen var under behandling för ALL. När vi satt i Hammarö kyrka igår så kände jag hur det brände till i ögonen och tårarna började att rinna. Jag är ju troende och mina böner blir så starka i kyrkans rum. Jag satt även och tänkte på vilken ära det är att få bli gudmor åt underbara lilla S o grinade lite till. Det blev så starkt liksom. Nätterna är värst måste jag säga. Det är då tuffa och jobbiga tankar ploppar upp och hindrar god nattsömn. Jag kan med ärlighet säga att jag har inte sovit en god nattsömn sen vi fick reda på att cancern var borta och att medicinerna skulle utsättas. Idag blir det jobbigt. Jag ska ta med de cellgifter som vi har över härhemma o lämna in till apoteket. Men det är ett måste då man ständigt blir påminnd om en helvetestid när jag kikar in i medicinskåpet. Det är en ny tid nu. Vi har vänt blad- Jag väntar bara på att JAG ska förstå och ta till mig det ofattbara och mirakel som skett. Japp, då grinas det lite igen. :( Undrar vad Flisen tänker.. hon pratar inte så mycket om att dummingarna är borta. Undrar hur och om hon tänker på det... Ska be lekterapin prata lite med henne.. de vet ju hur de ska prata med barn om sånt här. Behöver Flisen ventilera? Och med vem i så fall???? Jag vet alla fall att jag behöver min giraff för ventilation. Fick tyvärr ställa in tiden förra veckan.. och vi kunde inte boka ngn ny tid heller.. Jag skrev för ett par månader eller kanske 1 år sen om hur det känns att vara orolig. Att befinna sig strax över vattenytan i en svart djup brunn och känna kalla kårar som ständigt drar mig neråt. Jag kämpar fortfarande. Kalla kårar är min oro.. och oron har gjort min magkatarr ett living hell. Jag har så ont i magen.. Hej omeprazol säger vi på den. Bara för att orka med dagen.. Jag trodde att så mycket bara skulle lösa sig per automatik när vi fick ett positivt besked av sista provtagningen.. Men det är klart. Inget löser sig av sig själv. Vill jag ha något så får jag jobba för det.. och som jag jobbar. Jag sliter mitt hår och känner mig ständigt trött. Trodde tårarna var slut, men de kommer när man minst anar det. En obearbetad sorg/chock/kris? Får nog ta o försöka få tag på bästa dr Sofia under de dagarna som ajg är hemma med Flis. Det måste finnas ngt annat än omeprazol för magen och giraff.. för själens skull. Nä.. nu ska vi göra oss i ordning.. Vi måste till tomataffären på Lövnäs o fixa glass innan vi ska vara på plats för lite kalasligheter på förskolan :)