Behöver jag ens säga det..

Väntan på provsvaren gör mig knäpp. På riktigt. Måndagen var hemsk. As always. Fast.. en sak är bra... el 2 förresten. För det första. Det lönar sig att känna "rätt folk". Rätt folk som har blivit en vän. Tack snälla J för att du stod där och vakade över vår dotter när hon skulle vakna ur narkosen. Så tryggt har det aldrig känts tidigare. Tack snälla J för att du ordinerade bra o fungerande pre-medicin för att Flis inte skulle snedtända när hon vaknade ur narkosen..Det andra. Ett avslutande läkarsamtal. Raka besked, raka rör.. men rätt ord. Tack dr Å för att du satt där hos oss o tog dig tid att förklara o svara på våra 101 frågor. Om allt. På 2½ år kommer många frågor vill jag lova. Det var som vanligt helt överjävligt att se mitt barn gråta o bli buren in på op av sin far. Det är en fysisk smärta i kropp o själ där tårarna bränner av maktlöshet och oro när jag står där.. själv vid hennes säng o ser henne försvinna längre o längre bort o höra hennes gråt bli tystare o tystare. Väntan.. väntan på att hon ska vakna.. att vi får vara henne nära igen. Känns som tiden står still. Sen när hon vaknat, "piggnat till" så får vi åka hem med smärtpåverkat barn. Ont i huvud för att de gjort ett ryggmärgsprov "LP" och ont.. skelettont.. för att de varit inne o tagit benmärg i hennes vänstra höftkam. Ont o trött. Vad har vi att vänta efter detta? Ett par dagar med smärtlindring o tröstande. Ingen som inte varit med om detta känner igen ett barns gråt pga av inre smärta. En obeskrivlig smärta o där smärtlindringen inte tar bort det onda.. det bara kapar av toppen.. Jag har gråtit många tårar under 2½ år. Jag gråter bara jag tänker på cancerhelvetet. Alla barn som går igenom en cancerhelvetet är tappra krigare.. några vinner striden, några skadas för livet och några överlever inte alls. Nu väntar vi. Måndagen närmar sig återigen med stormsteg.. Det finns inga ord som jag kan använda som förklarar hur jag mår, tänker eller känner inför denna dag. Fast det känns som en bomb.. en tickande bomb..Som kommer att explodera på ett sätt eller annat.

Kommentarer
Postat av: Jenny

Man kan ju aldrig till 100% sätta sig in i en situation man inte har varit med om, men det måste vara fruktansvärt på alla sätt och vis att se sitt barn lida... Jag hoppas verkligen att det blir Possetiva svar till er på måndag!!!

Många styrkekramar till er!!!

2012-05-12 @ 10:30:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0