alldeles varm i hjärtat..

Det var ju en vecka sen jag jobbade. Nu när vi inte har barnomsorg (en fungerande sådan alltså) så krävs det ju att jag el Byggarbob vabbar mellan varven. Måndagar o fredagar har vi löst, men det är ju tre andra dagar under en arbetsvecka som inkluderar måndag till fredag. Yepp. Idag fick jag komma till "mina" barn igen. Bara några få av "mina" var där, då det är en klämdag o många är lediga o hemma. Dock hade vi några små juveler att ta hand om. När jag hade parkerat bilen o klivit in på gården iförd i min långa blå klänning från Rut mfl, så säger en liten pôjk från en annan avdelning än min.."Du, Sara.. vad fiiiin du är idag". Tack lilla hjärtat...goding. Dessutom blev jag medbjuden till Turkiet på söndag. Det ni.. Jag ska få hoppa ner i en väska o vara leksällskap åt en 3 och 4åring. Gullegoooos. Pappan till barnen blev dock lite ställd då jag frågade honom när han hämtade sina gullungar.."Vilken tid ska jag komma på söndag, ja.. Din son o dotter har lovat att jag får följa med på semestern som leksälllskap":.. Sen blev han lite rörd tror jag.. Hur gulligt är det inte då så små barn vill ha med sin fröken på semestern? Tuttiiiipluttiii så goa då. Sånt gör mig varm i hjärtat. Och det faktum att min lilla tjej är min hjälte alla kategorier.. vilken krigare hon är. Nu närmar sig måndagen med provtagning med stormsteg.. första veckan utan cellgifter is comming up..Det värsta är ju.. även om värderna är höga o ger mig magont..så kommer läkarna inte göra ngt åt det.. hon ska ju liksom stå på egna ben nu..*totalt nervig över detta*

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0