gums

En orosklump. Hate it. Flis sjukdom har gjort mig mycket starkare i mig själv, men också mycket mer skör. Livet är inte självklart, inte för någon. Ödet kan man inte bråka med, det är ju bara vad det är liksom oavsett vad man tycker och tänker. Klumpen i mitt hjärta är en orosklump. Alla jäkla tänk-om-tankar som inte borde få finnas. Det som snurrar i huvudet nu är ev vattkoppssmitta. Jag förstår inte. JAg har jobbat på samma ställe 1 år snart. Vi har inte haft utbryt av varken magsjukor eller vattkoppor under den tiden. Nu är jag orolig för vattkoppor. IGEN. Senast var 1½ vecka innan min sommarsemester i fjol. Det går itne på hennes avdelning, men hon har ändå träffat barnet på dennes avdelning ifråga o jag är rädd för att hon faktiskt är smittad. Det är måndag idag. Detta innebär att vi INTE får komma till sjukhuset för provtagning tack vare detta. Vi får snällt vänta tills inkubationstiden är över. Tack så mycket för den, dvs FREDAG NÄSTA VECKA!!! Detta gör ont i en orolig själ. Det går inte att sätta ord på eller beskriva vilket orosmoment det är att dels vänta på en till sjukdom och samtidigt inte kunna ha den självklara läkarkontakten som vi alltid har annars. Jag är fortfarande arg, ledsen och besviken på hur detta hanterats av inblandade personer. Jag hoppas att det är löst inför denna vecka för jag kan ju inte lämna henne på en avd med vattkoppsutbryt, det fattar väl vem som helst.