gums

För 2 år sedan bröt helvetet ut. Mitt och vårat helvete. Flisens leukemi diagnosterades o ja, helvetet bröt ut. För mig är cancer helvetet på jorden. 2 osannolika år när man tittar i backspegeln. Vad har jag gjort..vad har vi gjort? Hur har det sett ut för Flis? Vad bär hon med sig från allt detta? Kommer jag kracha inför varje årsdag av diagnosen.. kommer det göra lika fysisk ont föralltid? Idag är en fruktansvärd dag. Cancerhelvete.. Fyfan vad jag hatar dig. Obeskrivligt o ofattbart mycket. Jag vaknade med känslan att även om jag kommer göra det mesta (läs allt) för att fylla dagen med glädje och kärlek, så är det ett mörker o en kyla över dagen i sig själv. Tänkte dela med mig av min och Flissmulis dag. Hon fick välja frukost..det blev Kaviar. På vägen hem åkte vi via Tomataffären o köpte jäst, för min smulis ville att jag o hon skulle baka bullar och det är klart vi gör det! Vi tog en mysstund i soffan och bara kramades en lång stund. Inget "jag måste städa, tvätta, fixa, plocka.." Det är Flis dag idag. Full uppmärksamhet H-E-L-A dagen. Vid lunch hade Flis en klipptid hos bästa Linda på GRYM. Söt tjej blev sååå sötis med en extra färgklick i håret. Efter klipp hade jag en överraskning till Flisen.. Jag hade planerat en liten bowling för mig o smulan. LYCKA när hon insåg vad vi skulle göra.Riktigt skoj. Vi tog en sen lunch på Nöjes o efter det åkte vi hem i regnet. Tände mysljus o satte på bra musik o började bullbaket. Vi har fyllt dagen på mesta möjliga braiga sätt, men ändå.. rösten skär sig, tårarna bränner i ögonen och omänskliga känslor och tankar rusar som ett tåg genom kroppen. Jag är försvarslös, precis nu för 2 år sen (kl 20,40) sitter vi i en taxi på väg mot Göteborg. Jag sitter i baksätet med mitt barn och håller hennes lilla hand, hon som inte har en aning om vad och varför vi ska till staden Göteborg. "Ska vi till den där parken med roliga karuseller mamma?" Liseberg...Nej. Nej min skatt.. det ska vi inte...Gråten är ostoppbar. Det gör ont att andas. Paniken, oron..alla frågor. Vad i helvete väntar oss...Nu har det gått 2 år. Jag är så stolt över min flicka. Jag är stolt över alla våra små hjältar som besegrar och kämpar mot cancerhelvetet. Ikväll är det bröstcancergalan på tv. Tänker inte se den. Vi har vår egen cancer att förinta och besegra. Det är Lite mer än ett halvår kvar av Flis behandling. Ett litet steg i taget..