gums

Tänk att vissa saker ska vara så bajsnödigt svårt. För vad? Egentligen? Jag har haft mycket tid på mig att försöka reda ut tankar och formulering av orden. Men det sitter helt fast. Som en slemklump i halsen som i sin tur gör det halvt omöjligt att andas o svälja. Men ingen kan komma o säga att jag inte försöker alla fall. Det går sakta, framåt vetetusan, sakta med små steg. LIvet kan vara bra underligt alltså. Är det inte det ena så är det alltid något annat?! Mitt liv har varit på paus sen Flis blev sjuk. Nu, börjar det hända saker i livet igen. Kroppen proesterar o gör ont. Hur är det möjligt? Jag har inte tid att krascha.. Fast, vem har det? Jag försöker köpslå med mig själv om tid och tålamod. Det går sådär om jag ska vara ärlig. Men jag intalar mig att bara jag gör ngt o inte står still så ska det nog bli ordning på detta också. Det blir antingen eller. Bra el kanske Jättebra till och med :) eller riktigt dåligt o pissilla :(