gums

OK, vissa saker kan man inte styra över. Det är bara som det är liksom. Idag är det begravning för en kär familjemedlem på H´s sida. Jag har gjort alla rätt i boken o sökt sem, fixat med barnvakt o hämtning på förskolan av Flis. CHECK liksom. Dagen d: Feber.. så in i helvete mycket feber. Detta innebär i korthet att: feber kring 38 grader.. Ring sjukhuset o rådgör. 38,5 ÅK TILL SJUKHUSET UTAN ATT RINGA. Tempade min lilla varma böna runt 8 tiden.. 39,4.. Men va fan.. neeeeej. Detta innebär.. 1. sjukhuset måste vara medvetna att vi kommer in med ilfart. Hon kan behöva intravenös antibiotika DIREKT, blodtransfusion osv.. Feber= no good. Slängde på oss kläder. Jag som också är dretrisig struntar i att sminka mig, fixa håret el ngt annat. (JO jag borstade tänderna det hann jag med). H fick köra in oss. Vad händer nu? Jo, jag kan itne vara med på begravningen :( Mina tankar är hos H o familjen idag. För mig är det inte ngt val egentligen.. Vad ska jag göra? Jag MÅSTE ta hand om FLis. Punkt slut. Så här är det att leva under en behandling för en livsfarlig och dödlig sjukdom. En dag i taget å för Guds skull.. planera inget. För när man minst anar det så dyker en liten febertopp el tillfällig kräk upp o då släpper vi allt, dags för sjukhuset liksom. Provtagning, läkarundersökning o väääääntan på svar. Idag fick vi åka hem med lite restriktioner. Med lite förhöjt crp så måste vi vara försiktiga. Examinahögtid på KAU imorgon då.. Åka själv som det ser ut nu :(