Mot alla odds

Jotjenna.. Ni som har läst bloggen ett tag o hänger med i svängarna VET att Flis inte riktigt gillar detta med plåster. El rättare sagt.. AVSKYR som pesten. Plåster.. ok, säger inge mer om det. I tisdags förra veckan sattes det på ett fett fönsterplåster OCH en bigtime kompress med kirurgtejp. Oh noooo.. sa jag. Flis sa ngt i den här stilen ILLVRÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅL!!!! I måndags när vi var på sjukhuset sa syster K.. " Du Felicia... vi måste ta bort plåstret nu o kika hur det ser ut under". Flis kontrar " NEJ, jag gör det hemma!!" Ok.. sa syster K. Bra! Igår var det alltså dags att pilla bort det. Det bästa vore att det ramlar av i duschen.. men fönsterplåster ramlar inte bara av sådär. Det krävs lite mer. Typ "apelsinsudd", det ser ut som en vårservett och luktar apelsin o när man drar med lappen över plåster så suddas klistret bort. BRABRABRA grejer alltså. Flis gillar ändock inte läget så att säga. Så efter först ca 30 min i duschen (hon älskar att sitta i duschen o bara greja med lite leksaker) o sen ett psykbryt med tårar och skrik i ca 10 min så kunde vi göra ett första försök. Flis skrek (inte så mkt för att det gör ont.. men det är själva grejen med plåster o plåster som ska av) så det ringde i mina öron långt in på natten. H hade öronkåpor på sig för han var mitt i renoveringstaget liksom. Bra tänkt.. öronkåpor it is nästa gång. åhmygod.. nästa 1 timme totalt sett tog det att få bort ett plåster. ETT PLÅSTER. Fatta den få. Tjofadderittanlej. Flis var hysterisk flera ggr o höll på att panikkräkas för att hon hyperventilerar och blir alldeles i affekt. Känner man sig soom världens bästa mamma då eller? Tror inte det. Det gör ont i varenda liten del av min kropp när hon skriker av rädsla och av smärta :( men mot alla odds.. vi lyckades pilla och sudda bort plåstret alla fall och hon har ett synligt stygn el inte synligt.. man ser tråden sticka ut men inte stygnet. Där varklumpen satt är det som ett hål typ. El inte ett riktigt hål in i kroppen, men varinfektionerna har tagit hårt på lilla kroppen och kommer säkerligen bilda sitt eget ärr. Ett ärr som är större än själva hålstället för slangen. Tror jag. Vi får se. Det är rent och fint alla fall och Flis sa till mig när vi hade vällingmys och kvällsgos i soffan efter persen. "Mamma, ska vi åka till dr K o dr L imorgon så får de se att jag var duktig o tog bort plåstret själv??" Ja, det är klart vi gör det. Så planerna idag: Mot sjukhuset.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0