gums

Är en såndära dag vi nästan styrker ur almanackan. Det sista jag sa till H igår innan jag somnade (försök till sömn) var "jag önskar att vi bara kunde skita i morgondagen.. vi hoppar över tisdag o onsdag också o bara är hemma!" Jag har gått in i ett vilotillstånd. Min kropp försöker bearbeta vad som hänt/händer o sker. Min magkatarr (ja.. det är nog en av sakerna som spökar TROR jag..)kör varannandagars.. dvs bra en dag/pissig den andra. Å vad vill jag säga med det? Mitt mammihjärta blöder, värker o svider likt en fruktansvärd solbränna. Vissa saker vill man bespara sina barn ifrån. O det är just de sakerna som är jobbigast att hantera för min del. Flis har en allvarlig sjukdom, även om hon har en god prognos. En förälder vet alltid bäst för sitt barn, eller hur? Inte nu.. inte här. Jag vet vad hennes sjukdom handlar om, jag vet vilken behandling hon genomgår, mediciner åt höger o vänster. Men jag vet inte vad som är bäst för henne. Inte här. Säger en läkare "hoppa!" så måste jag säga "hur högt?" Jag är inte naiv o inte godtrogen. Men här M-Å-S-T-E jag lita på totala främlingar att de gör det allra bästa för just MITT barn. Jag har bett er förrut o jag ber er igen.. snälla stöd forskningen för barncancer. Det finns så sjukt mkt saker de skulle kunna förbättra (sprutor i benen, sövning o uppvakningsproblem, känslostormar bla...)Men det behövs pengar till att kunna forska.. Förlåt, jag blir så känslomässigt engagerad o tagen när vi är inne på 12:an o bara måste gilla läget på allt som sker o görs. Man känner sig som apa i bur för vem som helst (personal) kan komma närsomhelt, hursomhelst och varsomhelst o titta till oss. Familjemåltid blir en offentlig beskådning om man väljer att sitta i tv-rummet bara för att få ett gemensamt bord att sitta vid. Missförstå mig inte, 12:an är en fantastisk avdelning. All respekt o beundran till dessa eldsjälar som arbetar här. Men det är inte hemma, det är slangar, apparater, mätningar, vägningar o obekväma sängar...Å inte att glömma. Vi har en natt av sjuhelsikes kisseri framför oss.. Sisådär varannan timme hela natten o dagen lååååååång. Kl 11 imorgon fm är det dags för topvärdet.. Blodprov i fingret. Fuck it vad hon kommer skrika.. som alltid, som vanligt. Sen är det över o väntan på att hennes lilla kropp ska skaka av sig skiten är här. Önskar hoppas o ber att topvärdet INTE ligger på 190 som det gjorde för 8 veckor sedan.. det var ju hell utan desslike. Sov gott alla vänner. Å trots att det är varmt.. tänd ett litet ljus för Flis ikväll... tack