gums

Flisan har så ont i sin lilla kropp. Oron tar över o paniken sköljer in som stormande vågor aggresivt letar sig in över land. Det sätter givetsvis igång tankar hos mig. Jag borde veta att det är biverkningar av medicinen hon får/fick i veckan. Men ändå..det har varit så sjukt jobbiga dagar för henne. Igår fick hon morfin för att orka slappna av. Min instinkt säger att jag ska ringa hennes läkare. Jag behöver få höra att det är så här det kan vara..För hon har leukemi.. det är en livsfarlig sjukdom, hur vi än vrider o vänder på det. Nej.. jag måste ringa sjukhuset nu för att stilla min ångest, min oro och min panik som jag mitt allra bästa för att inte visa henne.. Mammihjärtat blöder och svider som det vore infekterat av den allra värsta bakterien som äter upp mig.. bit för bit.