gums

Det är alltid lika intressant o berätta att jag läser på universitetet. För mig är det en stor grej, ja att alltså läsa på ett universitet. Det trodde jag aldrig skulle funka för mig. Jag har ju inga direkt toppbetyg från gymnasiet, men de är väl ok. Har aldrig ansett att jag har ett läshuvud för något stort, men här är jag nu o ska snart påbörja mitt 2:a år. Termin 3 av 7. Det tar sig. I alla fall, personalen på på avd som vi är inhysta på under sommaren säger ngt så här" jaha..du jobbar som uska på 22:an alltså?!" Eh..har varit där i 2 veckor nu... Jag läser på universitetet, säger jag. "Åhh, du ska bli syrra va? Va kul att vidareutbilda sig!!" Då säger jag, jag ska bli förskollärare! VA, VILL DU JOBBA MED BARN???? Ja, det vill jag mer än gärna. Det är ett privelegium att få ta hand om andra människors barn. Föräldrarna har gett oss det fulla förtroendet att ta hand om det finaste de har o jag kommer att göra det med glädje o respekt. Jag trivs verkligen på sjukhuset. Jag är på en toppenavdelning o bättre kan man inte önska sig. Önskar sååå att jag hade haft möjligheten att jobba där lite längre. Visst jag har ett par år kvar att jobba extra o även när jag är klar så finns ju möjligheten att dyka in på lite gästspel då o då. Men det kommer inte bli detsamma. Mitt hjärta bultar för barnen som jag kommer få arbeta med, se dem utvecklas o växa upp. Men det är ngt speciellt o se en sjuk människa få tillbaks sina krafter, arbeta sig tillbaks till ett dugligt liv o återfå en livsglädje o veta att JAG har faktiskt varit med o hjälpt till att göra det möjligt. Det är också stort.